Reseberättelse

På äventyr i Ecuador

Jag har ätit larver i regnskogen, spelat fotboll bland molnen med indianer, haft kommandot över gummibåten i den vilda forsen, cyklat ner för en vulkan och kastat mig ut för en bro. I Ecuador stämmer lokalbefolkningens populära fras – Todo es possible! Allt är möjligt...

Nervositeten växte desto närmare jag kom flygplatsen i huvudstaden Quito. Hur skulle det vara att resa i samma grupp i två månader? Hur kommer Ecuador att vara? Kommer man få några kompisar i gruppen? Jag har tidigare backpackat med endast en eller två vänner, så en gruppresa var något helt nytt för mig. Men det visade sig vara en vinstlott. Vi blev som en familj. En stor familj på 16 personer som hade kul tillsammans. En familj som stöttade varandra. En familj som har minnen att dela för livet. Nu när jag nyligen kommit hem så känns det tomt utan dem. Men jag tröstar mig med att jag vet att vi kommer att ses igen.

Tryggt att resa med Blueberry

Mina två månader med äventyr och spanska-studier i Ecuador har varit över förväntan. Det har varit smidigt och skönt att få allt serverat av Blueberry, det har känts tryggt att resa i grupp och att ha ett svenskt företag man kan lita på som arrangör. Det var även något som familjen uppskattade när jag nu skulle ut på egen hand för första gången.

Att under resans gång få lektioner i språket var bra och jag försökte praktisera det med lokalbefolkningen så ofta jag kunde. Att bo ett par dagar i värdfamilj var värdefullt både för språket och för att sätta sig in i kulturen. Även salsalektionerna kom till nytta på ett av de många diskoteken som vi besökte flitigt. Det har varit mer festande än vad jag föreställt mig och det är en annan fördel med att resa i stor grupp. En bar kunde vara tom, men när vi kom så blev det aldrig tråkigt och den fylldes snabbt av andra partysugna.

Ett land av mångfald

I Ecuador är hela livet en fest. Bara att stå uppe på ett berg, spana ut över den fantastiska vyn och andas in den friska luften är helt magiskt. Det känns som att jag rest i flera länder på grund av dem olika klimatzonerna och landskapen. I Andernas byar och städer har vi exempelvis ridit i miljöer som slår ut sagan om ringens, vandrat i tre dagar och till slut nått den otroligt vackra vulkansjön Quilotoa där några av oss tog ett dopp i det uppfriskande sjugradiga vattnet, gått på färgsprakande lokala marknader, och vi har provat på det som jag skulle vilja kalla riktig mountainbiking med start 4200 meter över havet.

Amazonas regnskog var även det en höjdpunkt. Att ge sig ut på expeditioner i jakt på djur och kunskap om växternas medicinska egenskaper var spännande. Vi svingade oss i lianer och badade i vattenfall. Indianerna bjöd även på typiska delikatesser i form av frukter och larver. Det stämmer det som sägs i Lejonkungen. Larver är slemmigt men mättande!

Både adrenalinkickar och strandhäng

Vid kustens Montañita levde vid det sköna strandlivet. Vi gled fram på vågornas skum efter våra surflektioner, vi gottade oss i fruktdrinkar för runt 2 dollar styck på den klassiska cocktailbargatan, och vi släppte loss på något av alla diskotek och poolpartys. Några i gruppen passade även på att ta dykcertifikat här men eftersom jag haft det sen tidigare ägnade jag dagarna mest åt strandsporter och surf.

Är man på jakt efter adrenalin så är den här resan helt rätt. Den största anledningen till att resan blev så lyckad var alla äventyrsaktiviteter som avlöste varandra. Att sitta i en gummibåt i en rasande fors när man närmar sig en stor klippvägg är nervkittlande. Att kasta sig ut för en kabellinbana, så kallad Canopy genom trädgrenarna i djungeln var coolt. Att lära sig vända upp sig själv ur en kajak var läskigt. Att hoppa från en 135 meter bro i ett swingjump, ett syskon till bungyjump var skrämmande och befriande. ( ingår ej i touren).

Resans höjdpunkt

Min favoritaktivitet var när vi vandrade upp för Ecuadors näst högsta vulkan som även sägs vara världens högsta aktiva, Cotopaxi. Det var kallt. Det var blåsigt. Det var snöblandat regn som snärtade till i ansiktet. Det var helt underbart! Vilket äventyr! Stegen blev tyngre ju närmare man kom till toppen. Den tunna luften gjorde att jag pendlande mellan att sjunga av lycka till att vara nära på att spy. Den fysiska påfrestningen till trots lyckades de flesta av oss ta oss till vårt slutmål, glaciären på 5000 meter. Tyvärr hade det krävts mer förberedelser och tid för att ta sig till toppen på 5897 meter något som inte var planerat för oss. Men det räckte gott för den här gången.

På vägen ner stannade vi på en restaurang på 4800 meter och åt lunch och drack den förmodligen godaste varma chokladen jag haft. Sen stod cyklarna redo för att ta oss från 4500 meter till slutmålet på 3600 meters höjd vilket var en distans på runt tre mil. Till en början var det bumpiga och branta backar som satte ens koncentration på prov. Efter ett tag sprack solen upp, vägarna blev mer lättcyklade och den storslagna naturen visade sig. Det kändes som att cykla i dröm som man aldrig ville att den skulle ta slut.

Ecuador har allt!

En dröm. Det passar bra för att sammanfatta resan. Ecuador har allt att erbjuda och med alla dess vulkaner, vattenfall och otroliga natur kan man tro att man befinner sig i en saga. Från mina vänner i gruppen som fortsatte resan till Galapagos för en månads volontärarbete har jag bara hört positiva omdömen. Galapagos ska tydligen vara ännu vackrare, hur det nu kan vara möjligt?

På två månader har jag: