Forskning, marint liv och afrikansk kultur i Kenya

De två veckorna jag tillbringade med GVI och marina studier på en ö utanför Kenyas södra kust var det mest underbara och omvälvande jag har gjort i mitt liv. Inte bara att få lära sig massor om forskningsmetoder, marint liv, afrikansk kultur och klimat utan känslan att få ta del av den enastående naturen och sammanhållningen mellan kursdeltagarna därute var helt obeskrivlig. Om du har chansen att uppleva detta fantastiska äventyr, ta den! Det enda som kommer kännas riktigt smärtsamt är att behöva åka hem igen.

1 juli

Runt åtta-snåret vaknade jag utsövd och belåten på Reef Hotel i Mombasa. GVI (Global Vision International) tipsar alla volontärer i förväg om att boka rum på samma hotell för att lätt kunna organisera avfärd vid projektstarten. Tillsammans med två tjejer från helt andra håll i världen passade jag på att upptäcka Mombasas äldre stadsdelar på vår lediga dag.

2 juli

Efter en tidig uppsamling i hotellobbyn med information om projektet, handslag, namn och nya ansikten tryckte vi in oss i en liten buss. Den tre timmar långa och guppiga färden genom kenyanska landsbygden ledde till hamnen i Shimoni, där vi sedan tog båten sista biten till Wasini Island och campet i Mkwiro. Kor, getter och glatt vinkande små barn kantade väggrenen och det slog mig hur lite grått som syns i det här landet där till och med grusvägar lyser röda. Hela tiden träffar jag nya glada människor. De flesta är precis som jag här på egen hand, långt borta från sitt hemland med vidöppna dörrar till hjärta och sinne. Det är vackert här, fridfullt. Jag tvivlar redan nu på att två veckor kommer att kännas tillräckligt.

4 juli

Gårdagen ägnades i princip helt och hållet åt riskutbildning. Så långt borta som vi faktiskt är från den levnadsstandard vi är vana vid finns det en hel del saker som är värda att känna till. GVI verkar ta säkerhet och hälsa väldigt seriöst, vi är i trygga händer härute. Idag har vi undervisats i delfinarter, delfiners beteende, hot mot delfiners överlevnad, undersökningsmetoder, GVI:s arbete kring marin forskning och mycket, mycket mer. Väldigt intressant faktiskt! Och nu kan jag allt skilja en Bottlenosed dolphin från en Long snouted spinner dolphin om de skulle dyka upp bland vågorna. Nyheten om morgondagens skriftliga test som måste passeras för att få delta i arbetet på båten såg genast till att väcka oss ur vår sömngångaraktiga studiestämning. Intensivt pluggande på föreläsningsanteckningar fick till slut ett skönt avbrott under eftermiddagen när det var dags för ett simtest i Indiska Oceanen.

På campet har vi ett schema med arbetsuppgifter för varje dag. Alla volontärer ansvarar för en särskild syssla, exempelvis tillagning av middag, sopning av golven eller toalettstädning. Efter att ha fixat lite med sitt är det fritt fram att ägna fritiden åt skönt häng med alla härliga kurskamrater.

5 juli

Lite nervöst och bitvis ganska svårt, men jag tror nog att alla klarade testet idag. Wohoo! Förväntansfulla gick vi igenom packlistan inför båtturen: 3 liter vatten, solskyddsfaktor, badkläder, solhatt, handduk, första hjälpen kit, cyklop med simfenor, solbrillor och... ja det var nog allt! Solen stekte över havet där vi puttrade fram i den färgglada lilla träbåten Nia Njema, som betyder ”good heart”. Spaningsarbetet påbörjades med ”Dedicated Search” som går ut på att fyra personer står längst fram i båten, var och en ansvarar för observationer i 45 grader av synfältet. Tre personer sitter längst bak i båten och fyller i formulär om var vi befinner oss, väder, vind, båtar och fiskfällor, eventuella marina megafauna och delfiner. Var 15e minut roterar alla medsols för att få lite variation. Till middagen kom en kvinna från byn och lagade den mest himmelska måltiden med böngryta, färsk grillad fisk och chapattis. Chapatti är ett slags friterat platt bröd som ofta bakas till måltider här i trakten. Efter en lång dag när mörkret har lagt sig kring lägret lockar sömnen mer än något annat.

6 juli

Trots väderlekens brutala humörsvängningar under morgonen gav vi oss ut på vattnet, men var tvungna att hålla oss inne i kanalen för att undvika de värsta vågorna. Väl framme vid ett snorkelrev och taggade för ”reef fish survey” hann ett fräckt stim svart-vit-gula vattenvarelser precis simma inom synhåll när skrik och rop hördes från Nia Njema. En av ledarna hade blivit smärtsamt medveten om det stora antalet maneter som omgav gruppen i vattnet och alla såg till att ta sig upp i båten illa kvickt. Lite snopna över att inte ha kunnat genomföra snorklingen puttrade vi tillbaka till campet för salladslunch. Istället tillbringades eftermiddagen med undervisning i hur GVI använder programmet excel för data entry och att ta reda på hur mycket byborna vet om skövlingen av mangroves, ett kustlevande träd som förhindrar erosion här längs stränderna

7 juli

Det var storm på havet idag och meterhöga vågor piskade över den röd-blå-gula träbåten. När vi trots konstant ösande tagit in så mycket vatten att golvet flöt omkring under oss tyckte tom den äventyrslystne kaptenen att det var dags att återvända till ön. Inga delfiner idag heller, men tack vare oväntat tidig hemkomst fanns möjligheten att följa med communityprojektet på studiebesök i Wasini Village. Självklart tog vi tillfället i akt och klämde ned oss i den lilla motorbåten till byn på andra sidan ön.

11 juli

Molnigt, kyligt och med bristande tro på att faktiskt se någonting annat än saltvatten. Jag måste nog erkänna att det var motigt att ge sig ut med båten idag. Men rätt var det är så ropar någon till, pekar. Alla håller andan, vidgar synfältet och spejar mot horisonten. Snart är de överallt. Mörkgråa ryggar med ljusare mage, lätt bakåtböjda ryggfenor och flaskformade nosar. ”-Bottlenosed dolphins!” Framför, bakom och under båten simmar de snabbt med mjuka rörelser. De blanka, strömlinjeformade kropparna ser så lena ut där de tittar upp över vattenytan och vi går över till ”Photo ID”. Genom att fotografera delfinernas ryggfena kan GVI och KWS (Kenya wildlife service) oftast tala om vilken individuell delfin det rör sig om. Ett mycket mindre obehagligt alternativ att dokumenter utan att behöva fånga in och märka delfinerna. Mat och sömn, mycket annat finns det inte att bekymra sig om här ute. Getternas bräkande, vågorna som ständigt rullar in mot klipporna och böneropen från moskén är allt som bryter tystnaden i vårt lilla himmelrike.

12 juli

Idag fick jag och Rosie från England följa med på en delfin-sightseeing för turister. GVI gör sådant med jämna mellanrum, sänder ut representanter för att ta reda på vad turister har för kunskaper om delfiner, vilka förväntningar som finns på att få simma med delfinerna, hur pass insatta de är i miljöfrågor m.m. Den första spontana känslan är hos många att det vore helfräckt att haka på ett gäng delfiner och flyta fram över vågorna. Att delfiner är vilda djur som inte alls har något intresse av att simma med människor är GVI alltid snabba att informera om. Och efter att ha sett med vilken hastighet och kraft de egentligen rör sig brukar den där första spontana känslan vara som bortblåst. Vi hade en strålande dag i marinreservatet med glada turister från hela världen och alldeles enastående snorkling i marinreservatet! Med skräckblandad förtjusning kunde vi beundra de färgsprakande vattenvarelserna nära inpå och konstatera hur mycket större de är, både till storleken och antalet, här där människan låtit de leva i fred.

14 juli

Näst sista dagen på projektet och i vanlig ordning ger sig maringruppen ut på båten. Vädret är friskt men tyvärr för stormigt för att se delfiner. Inte ens snorklingen blir särskilt lyckad när vågorna drar upp sand som skymmer sikten. Trots brist på delfiner och trist väder är det med solskenshumör vi återvänder till lunchen. På eftermiddagen var det dags för sista sagostunden på barnhemmet i byn. Samma grabbar som stolta demonstrerade sina läsekunskaper förra gången kom återigen springandes och plockade entusiastiskt fram en ny bok. Efter lite hennamålning och packning samlades alla volontärer för att äta middag tillsammans sista gången. Drew, vår boss på campet och en riktigt skön kille, säger några väl valda ord, delar ut certifikat och alla kramas. Insikten om att jag redan imorgon måste lämna det här paradiset med alla nya vänner jag lärt mig älska och lita på kom som en chock. Det går inte att beskriva hur fantastiskt det är att få vara här.

15 juli

Den sista förmiddagen på Nia Njema blev den bästa avslutningen på marinprojektet vi kunde föreställa oss. Äntligen stekte solen över en lugn ocean som både bjöd på gröna havssköldpaddor, delfiner och enastående snorkling på en plats vi aldrig varit på förut. Det gör så ont att inse att denna drömlika tillvaro som varit min verklighet i två veckor snart kommer få ett slut. I denna naturidyll fylld av levnadsglada, älskvärda människor, tänk vad jag har lärt mig mycket! Inte bara om marint liv, undersökningsmetoder och miljöaspekter, utan om människor, kulturer, och inte minst mig själv. Aldrig kunde jag föreställa mig vilken fantastiskt omvälvande och underbar resa det skulle bli när jag först satt där på planet på väg från Sverige.

/Klara Andersson

Läs mer om volontärresan: Volontärarbeta med delfinforskning

Anmäl dig till volontärresan: Volontärarbeta med delfinforskning