Expedition Pez Maya/Majhual

I april förra året åkte jag till på min livs resa. Jag tog ett flyg och åkte från ett kallt vintrigt Sverige för att landa i Cancun, Mexico.

Väl där skulle jag lära mig att dyka, leva enkelt på stranden med begränsad tillgång till elektricitet och se om jag kunde göra något positivt för miljön och världens näst största korallrev. Tillsammans med 20 stycken andra volontärer bodde vi i naturreservatet Sian Khan. Vi levde på stranden i små hyddor med presseningstak och våningssängar men med ett ganska utrustat kök och en mysig "communal area" där vi ibland tog ut en liten tv för att visa söndagsfilm.

Att lära sig dyka

De första dagarna var långa, omtumlande, krävande och samtidigt helt underbara. De flesta av oss hade aldrig tidigare dykt och det var en hel del att lära sig, praktiskt liksom teoretiskt. Vi läste dyklexikon och stod i midjedjupt vatten och tränade. Hela dykutbildningen gick dock oförskämt bra och var mer eller mindre avklarad under den första veckan. Det blev starten för vårt volontärarbetet och en livslång hobby.

Dagarna började tidigt. Redan i gryningen tassade vi på sandstigar till köksbyggnaden, satte på en kanna kaffe, häslade på pelikanerna på trappen och började med våra sysslor. I en dryg halvtimme plockade vi skräp på stranden, fixade dykutrustning eller shipshapade båtarna. En dag i veckan var jag på "kitchen dutie" som innebar att man fixade frukost, lunch och middag. Det gjorde mig till ett stort fan av amarican pancake mix. Efter frukost på terassen med färsk frukt, mycket skratt och peppning förberedde vi oss för dagens första dyk.

In i en annan värld

Då solen började visa sig på riktigt och värmen trängde sig på knuffade vi ut båtarna, styrde rakt ut i havet och efter en dryg kvart gjorde vi en bakåtkullerbytta ner i vattnet och försvann in i en annan värld. I grupper om tio med busiga men ambitiösa ungdomar simmade vi ner i kristallklart blått vatten där vi lika delar lekte, kände att vi flög, kollade in enorma rockor, söta sködpaddor och färgglada fiskar och lika delar finkammade botten med seriösa miner för att samla information och försöka fastställe revets och dess invånares tillstånd.

Världens näst största korallrev

Utanför stranden som var vårt hem i 12 veckor finns världens näst största korallrev. Varje dag som vädret tillät fick vi möjlighet att göra minst två dyk där vi kollade tillståndet på koraller, räknade och skrev ner olika arter, kartlade nya siter och försökte dokumentera de skador som turism och fiske orsakat revet. Det var frustrerande samtidigt som det gav en känsla av att varje dag var otroligt meningsfull på ett sätt jag aldrig tidigare känt varken i Sverige eller på andra resor.

Samtidigt fylldes min tid i mexico av otroligt mycket bus, fester och kärlek. Efter första veckan kände jag mig lika nära de andra volontärerna som mina bästa vänner hemma. Det låter märkligt men att bo och dela så mycket som vi gjorde förde oss otroligt nära varandra på ett sätt jag aldrig kunde föreställa mig. Vi satt uppe hela nätterna, drack öl och fotade solnedgången. För det mesta tog någon upp en gitarr och det hände mer än en gång att jag somnade och sov under bar himmel.

En dröm går i uppfyllelse

En dag gick en av mina största drömmar i uppfyllelse. Det hade stormat och åskat hela natten så vi kunde inte få ut båtarna förren vid fyra på eftermiddagen. Det var dimmigt och grått och vi kände oss minst sagt ensamma där i vår lilla båt när vi rullade fram på vågorna, ända till en grå glänsande varelse flög genom luften på vänster sida båten. Det gick så snabbt att vi knappt uppfattade vad som hände men någon minut senare hoppate sju delfiner runt oss. Självklart stannade vi direkt och kastade oss i.

Under något som kändes som en minut och en evighet på samma gång lekte vi och simmade med dem. Delfiner flög fram under och över oss och verkade nästan tycka att det var lika roligt som oss när de kommunicerade med sina klickande ljud. Länge var de så nära att vi kunde sträcka ut handen och röra vi dem men sen simmade de iväg och lämade oss fullständigt tagna och lyckliga.

Stora prövningar

Vissa dagar var ordentliga prövningar. Som den dagen jag vaknade av en mus i min säng och då myggbetten kliade och sved så man bara ville skrika. Det fanns även dagar jag trodde att jag skulle bli fullkomligt galen av att äta en enda böna till och värmen skulle ta kol på mig. Men det var de dagarna som lärde mig mest och som fick mig att uppskatta sådant som ac, svensk mat och vardagslyx. Och, i ärligheten namn, så bodde vi inte alltför långt från stan så på helgen kunde vi hoppa på en buss, unna oss en massa billig utsökt mat, leta upp nån mexikansk mysig bar med andra travelers eller uppsöka nån av playa del carmens alla clubar. Och efter två svala nätter på hotell i civilisationen, känna hur hela kroppen liksom hjärnan skrek efter att åka tillbaka till campet och en ny vecka av paradisliv och dykning i absolut världsklass.

Avskedsfest på stranden

Sista kvällen hade vi en enorm avskedsfest på stranden, nya och gamla volontärer kom och festade tillsammans med all personal. Det bildades en hel del par där på campet och resten av oss kände oss som väldigt nära vänner så det var minst sagt känslosamt att packa våra ryggsäckar, krama om varandra och se människor resa tillbaka till till sina delar av världen. Några av oss sköt faktiskt upp våra farväl och lät det istället bli början på några veckors backpackande där vi bodde på hostels personalen rekomenderat och bland annat simmade med valhajar, besökte mayaruiner och fick en känsla av resten av yucatanhalvön i Mexico.

Expedition Pez Maya /Majhual blev en resa jag aldrig någonsin glömmer och det finns inte en minsta detalj jag ångrar eller skulle ha gjort annorlunda och jag är otroligt tacksam för varje minut jag fick under den mexikanska solen.

/Liv

Läs mer om expeditionen: Dyk- och forskningsexpedition i Karibiska havet

Anmäl dig till expeditionen: Dyk- och forskningsexpedition i Karibiska havet