Professionell nivå med likasinnade människor

En tidig morgon den 9 september 2009 satt jag så till sist på flygplanet som skulle ta mig till New York. Det kändes inte som att det var på riktigt, trots att det varit mitt största fokus och under planering sedan nästan ett halvår tillbaka, när jag först träffade New York Film Academy’s representant på Blueberry’s mässa i Stockholm. Det var dessutom min första riktiga utlandsresa som vuxen, och definitivt min första utlandsresa helt på egen hand.

Jag hade fått skjuts till Arlanda av min syster som efter att ha köpt oss frukost, överlämnat en present (en guidebok om New York) och följt mig till incheckningskön gav mig en kram och mumlade fram ”hej då lillasyster” innan hon snabbt vände sig bort och gick mot utgången med snabba steg utan att se sig om. Jag visste att hon försökte skona mig sina tårar, och när jag såg henne gå gnagde separationsångesten i mig. När jag satt i gaten läste jag kortet hon skrivit där hon beskrev hur hon skulle sakna mig men att hon även var glad och stolt över att jag följde mina drömmar. Med blandade känslor och skakiga ben klev jag på planet och önskade att den här gråzonen mellan två världar aldrig skulle ta slut.

The fantastic four

Slut tog den förstås och jag landade på Newark Airport dagen därpå och lyckades beställa en taxi mot Brooklyn och till en adress som ironiskt nog låg på Stockholm Street. Jag pep till av förtjusning när jag såg Frihetsgudinnan genom taxifönstret, om än på långt håll. Jag tror att det var en av de första stunderna jag faktiskt kände på riktigt att jag var där. Lägenheten på Stockholm Street, kombinerat med några nätter på vandrarhem, var en tillfällig lösning under sökandet efter ett permanent boende. Resultatet av en serie slängar tur blev att jag tillbringade mitt år boende i en enorm, lyxig loftlägenhet i Greenpoint, Brooklyn. En australiensisk kille, en irländsk kille och en amerikansk tjej blev min familj under året och vi kallade oss ”the fantastic four”. Vi hade tunnelbanan precis utanför ytterdörren och gatorna var kantade av affärer och restauranger. Jag hittade till och med en frisör på 3 minuters gångavstånd som blev både min vän och stylist inför filminspelningar.

Utbildningen Acting for Film på New York Film Academy

Anledningen till min resa införlivade mina förhoppningar om att vara tuff och intensiv. Skolans främsta tillgång är deras oerhört kompetenta lärarkår, yrkesmänniskor som vet vad de pratar om, är respektingivande på ett positivt sätt och alltid ställer upp för en. Jag kommer aldrig att glömma hur imponerad jag blev första veckan över hur duktiga mina klasskamrater var, och tacksamheten jag kände över att min tillvaro äntligen bestod i att få träna min passion på en professionell nivå med likasinnade människor. Det går dock inte att jämföra med hur mycket vi alla utvecklades och talangnivån vi sedan kunde uppvisa efter ett läsår med instuderande av tekniker, praktisk träning och framförallt det emotionella arbetet i att vrida på och av våra känslokranar i tid och otid. Det är dock inte utan att man knyter band med människor man genomgår sådana upplevelser med, och med stöttningen av varandra finns det få andra processer jag kan tänka mig är så värt det.

Höjdpunkter

Mycket hinner förstås ske under loppet av ett år, men bland höjdpunkterna kan nämnas upplevelsen av att fira amerikansk Halloween, när jag träffade och fick en bok signerad av Ozzy Osbourne, liveshower med mina favoritkomiker, Eddie Izzard, Stephen Lynch och Janeane Garofalo, hur jag förälskade mig i Broadway och i synnerhet musikalerna Wicked och La Cage Aux Folles, och förstås firandet av en av mina mest minnesvärda födelsedagar. Mina två bästa vänner från Sverige var på besök och tog med mig till The View där man sitter högst upp i en roterande restaurang och äter buffé samtidigt som man under kvällens gång hinner se de flesta av New Yorks mest kända byggnader och landmärken på en och samma gång. Det är något jag verkligen rekommenderar alla som ska åka till New York.

Livet i New York

Livet i New York är vad man kan kalla en upplevelse, och kunde ibland kännas som lite utav en berg- och dalbana. Ibland kunde jag bli trött på vimlet och längta hem till Jämtland som den småstadstjej jag är, men under en period när det var som värst botade jag mig själv genom att åka till IKEA, äta i restaurangen (köttbullar med potatismos, brunsås och lingon har aldrig smakat så himmelskt som då) och köpa Marabou choklad, jag kände helt enkelt väldigt väl igen mig i uttrycket att man aldrig är så svensk som när man är utomlands. I skrivandets stund är jag tillbaka i Sverige, men med en enorm erfarenhet rikare och en personlighet med skarpare konturer. Och den bit av mig själv jag lämnade efter mig i New York (som redan nu kallar mig tillbaka) känner jag kommer att dra mig dit igen med jämna mellanrum så länge jag lever.

/Mikaela Pålsson
September 2010

Läs mer om New York Film Academy

Kontakta Rebecka om du är intresserad av att studera på New York Film Academy i USA Har själv rest i stora delar av USA samt studerat i både Chicago och i närheten av Las Vegas. Lärorikt och fantastiskt kul!